Fysisk skumning

I koaxialkabel är metoden för isolering av huvudledaren mycket viktig. Just nu använder tillverkare sk. kemiskt eller fysiskt skummar dielektrikum. Skillnaden ligger i skumningsmetoden.

I det kemiskt skummade dielektrikumet, ännu när det är en massa, reagerar dess ämnen på temperatur. Då avges gasprodukter. Medan massan stelnar i kabelformar uppstår det bubblor som skapar skumstruktur. I det fysiskt skummade dielektrikumet används en liknande teknologi men gas (oftast kväve) sprutas in direkt i det mjukgjorda materialet.

Teknologin för att utföra dielektrikumet påverkar betydligt kabelns dämpningsförmåga. Testerna visar att inne i de kemiska skumbubblorna bildas vattenånga på kabelns hela längd. Det resulterar från den dielektriska strukturen - bubblorna är inte enhetliga och de är förbundna med kanaler som vattenpartiklar rör sig längs. Detta påverkar ökning av kabelns dämpningsförmåga även upp till 60% vid signal med frekvens 860 MHz och vid högre frekvenser även upp till 80%. För att jämföra: kabel med ett fysiskt skummat dielektrikum kan öka sin dämpning maximalt upp till 5% vid samma frekvens eftersom bubblorna är enhetliga och slutna. Vatten kan inte tränga in i kabeln.

Den typ av det använda dielektrikumet är mycket viktigt för kvalitet på signalöverföring. Trots att tillverkare för koaxialkablar mycket oftare använder fysiskt skummade dielektrika ska man kontrollera det när man köpen en antennkabel.

Den fysiska skumningen innebär högre pris på kabeln men den är värd att investera i. Det är inte enda parameter som påverkar kabelns kvalitet. För att vara säker att en signalnivå inte faller drastiskt med tiden, ska man vid valet av antennkabeln ta hänsyn till typ av dielektrikumet.